Schannalle

Nu lämnar jag blogg.se och flyttar till min egna adress Fröken Ström.

Hoppas att ni följer med!!

Nu i dagarna har VoguePatterns rea på alla sina mönster, så nu har jag passat på att handla upp ett litet lager. eller litet och litet, hela tio (!) mönster blev det (men Emma ska ha några av dem), så nu har jag och sy.

Två av dem jag beställde var iaf deras vintagemönster som jag har spanat på ganska länge.



Den första 1172, ska eventuellt få bli examensklänningen i blått siden, men har inte riktigt bestämt mig än, kan nog bli en väldigt härlig sommarklänning i ett svalt bomullstyg också. Men det ena utesluter ju inte det andra!



Det andra mönstret är väldigt otypiskt för mig, men ska bli roligt att prova på. Här har jag ingen riktigt tygplan, men blir nog också bomull fast med kort ärm, kanske något fint mönstrat. Vi får se helt enkelt!

Inatt låg jag och sträckläste ut boken "Finns inte på kartan" som är en debut av Carin Hjulström. För mig som är uppvuxen på landet i en liten håla som många (inklusive jag själv) flyttar ifrån, så var det hög igenkännsingsfaktor boken igenom.

I boken får man lära känna journaliststudenten Frida Fros som blir utplacerad på en liten landsortstidning för att göra praktik. Man får även träffa på alla dessa orginal som verkar vara standard i Sveriges alla byar. I Kopparberg finns BångbroElvis och KurreVitlök, i "Finns inte på kartan" så är det andra orginal som gäller. Min favorit i boken var tanten Agnes som tidigare varit syslöjdslärarinna med egentligen dömmde om att flytta till Paris och sy åt de stora modehusen, men som på äldre dar finner mod till att öppna nya dörrar och se nya möjligheter med livet.



Boken styrka och svaghet är hur Hjulström beskriver karaktärerna, vissa känns otroligt levande och verkliga, mendan andra, som exempelvis Fridas bittra moder, känns ihophafsade och inte helt igenomtänkta.

Trots vissa svagheter så kan jag verkligen rekomendera "Finns inte på kartan" särskilt för alla oss som kommer från mindre orter. Jag blev inspirerad och känner mig lite mer hoppfull inför alla småorters framtid. Förhoppningsvis kommer det en Frida Fors till Kopparberg också i framtiden!

Efter en jättelång bloggpaus är jag nu lite sugen på att börja igen. Det senaste halvåret har det hänt en del, men mycket är fortfarande sig likt, jag bor kvar i lilla huset i utkanten av Uppsala och jag pluggar fortfarande till sjuksköterska. Jag syr och pysslar fortfarande, men inte lika mycket som förut, det är så mycket annat som kommer imellan (både på gott och ont). Lilla katten Maja är nu nästan en stor katt och O finns inte längre kvar på samma sätt som förut. Efter en lite smärre livskris och insikten att jag hinner faktiskt inte med allt jag vill på en och samma gång, så beslutade jag efter mycket om och men att gå ur Albreschts, något som jag idag tycker både är litre tråkigt men samtidigt var det nog rätt beslut. Så därför har den senaste tiden varit betydligt mycket mindre medeltidssömnad, men nu börjar jag åter igen att bli lite sugen, så vi får se vad som händer...

För lite drygt ett år se så sydde jag färdigt min andra helt handsydda medeltidsklänning. Meeen... Jag blev aldrig riktigt nöjd med den, färgen är lite för illlila, passformen är skit och snörningen blev ful. Knapparna blev dock snygga, men passformen på ärmarna lämnar en hel del övrigt att önska.





Bilderna är ett år gamla och sen dess har jag tappat ca 7 kg, så passformen idagsläget är mer åt säckhållet.

Nu återstår bara, vad ska jag göra av klänningen? Sälja? Sprätta upp och göra om? Försöka dunkla ner den lila färgen? Tips och idéer mottages tacksamt!

Idag är det sömnad för hela slanten som gäller (och nattjobb, så snart ska jag sova) och klänningen börjar så smått ta form. Dock har jag lite svårt att bestämma mig hur axelbanden ska sitta.



Så här ser det iaf ut framifrån



Alternativ 1



Alternativ 2

Än så länge lutar det åt alternativ två, men jag ska sova på saken, smakråd mottages tacksamt!

Min rosarutiga klänning blev klar och överförväntan bra, men som mycket annat jag syr, blev den lite för stor i midjan. Mönstret är egenkonstruerat och så här i efterhand inser jag att urringningen kunde ha varit lite lägre, men man kan inte få allt. Klänningen är helfodrad, med bomull i livet och viscose i kjolen.





(Foto: Erik Norwald)

Jag har även hunnit sy en midsommarklänning, än har jag inga bra bilder (men ska snart få av Erik) så det blir bara en detaljbild än så länge.



Nästa vecka bär det av till Gotland där det vankas bröllop, och självklart behövs det då en klänning. Det blir en ganska enkel modell med prinsesskärning i livet och veckad kjol, och tunna flätade axelband. Jag har hittat världens mest underbara siden på favorittygaffären här i uppsala (Tygcentrum) och så smått börjat.



De jäkla axelbanden...

Innan jag tordes börja klippa i mitt fina tyg så sydde jag en toile till livet, dock sydde jag den i ett blommigt vintagetyg som ska få bli en sommarklänning så småningom. Man vill ju inte sy i onödan:P



På Ada sitter även en enkel sommarkjol som är sydd av en lapptäckstuv från Ohlssons för 20 kr, ett återanvänt blixtlås och en knapp för 4 kr. En totalkostnad på 24 kr för en kjol är inte helt illa!

Jag återkommer med mina framsteg på klänningsfronten.

Nu har våren äntligen kommit till Uppsala och livet med allt vad det innebär rullar på och tillvaron känns toppen. På Ada sitter fortfarande min rosa Bardotrutiga klänning och väntar på att bli färdig, kjolen ska veckas och sys fast samt fållas, fodret ska i och blixtlåset fixas och sen är den klar att användas på våren och sommarens alla picnicar. Så länge kan jag iaf dela med mig av inspirationsbilden som kommer från Sugartime (trevlig blogg för övrigt, besök den!)



När jag inte knåpar på den rosa klänningen så blir det en hel del medeltidande sytt, snart så börjar min röda hätta bli klar, några knappar + knapphål kvar, och att fodret ska fixas. I helgen började jag även på en ny särk som snart är färdig. Den är sydd av delar till en skjorta jag för länge sedan klippte ut åt mitt ex, så konstruktionen är något skarvad, men skarvar är snyggt.

Nu har jag ett åt kvar till examen från sjuksköterskeutbildningen och ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. En ny del av livet väntar. Nu i dagarna så knåpar jag även på en något försenad ansökan till en annan framtidsdröm, vi får se hur det går...

Nu är äntligen min 9-veckors praktikperiod över och livet börjar återgå till det normala. Den här veckan är väldigt föreläsningsintensiv, och därför också väldigt virkintensiv. Min mormorsfilt börjar nästan uppnå filtstorlek.

På hantverksfronten är det också några sommarklänningar på gång, bla. en rosarutig som sitter halvfärdig på Ada. Utöver det så är det mycket medeltida som ska fixas inför sommaren. En ny klänning, ett par skor och en särk är absolut nödvändigt för att jag ska klara mig. Men det ska nog hinnas med, ska ev. ha skomarkarhelg nu i helgen..

I vintras var Erik (länk finns i menyn) här och fotade lite saker bla. lite medeltidskläder. En av bilderna var den här, och det tycker jag sammanfattar ganska bra vad jag gillar med 1300-tal!




En annan av bilderna är den här, jag gillar verkligen hur överklänningen faller.. Inte praktiskt, men snyggt. Den gula klänningen är för övrigt till salu, är någon intresserad är det bara at höra av sig.

Idag har jag mest pluggat, och pediatriken börjar sätta sig känns det som. Utöver studierna så har jag även pysslat lite med knappar till min viktorianska överdel. Efter mycket velande som bestämde jag mig för att göra det enkelt (och billigt) för mig genom att använda mig av udda knappar av samma storlek. Knapparna klädde jag sen med ett ljust bomullstyg, och varje knapp pryds av en liten broderad blomma. Lite pilligt, men kul.

Nu ska jag sova, visar bilder senare!

Helgens största projekt har varit tillverkning av en trådrullshållare. I fredags kom O med nästan hela verktygssamlingen och på lördagskvällen var hållaren färdig. Den är gjord av en mdfskiva med en dekorfräst kant, själva hållarna är gjorda av 6 mm blompinnar och de var ett helvete att slipa (och att måla) men resultatet blev bra till slut.



Närbild på dekorkanten.



Efter mycket velande valde jag att färga mitt handspunna garn med lökskal och nu är det sköljt och torkat och väntar bara på att bli ett par sockor. Jag blev överförväntan nöjd med färgen, verkligen gyllengul, inte alls som lökskalsfärgningar jag gjort tidigare. (tyvärr gör inte bilden färgen rättvisa)



Idag har jag även sytt lite medan O har varit iväg och spelat innebandy, än så länge är det en bit kvar innan jag blir klar, men visar en bild på hur det ser ut nu.

Efter att Miparti kjorteln blev färdig har jag gjort stora framsteg med sömnaden. Den rutiga klänningen är färdig och jag har gått över till mitt viktorianska projekt. Underkläderna är sen tidigare nästan färdiga. Först ut var själva turnyren, som används för att få den karakteristiska siluetten. Den är ganska enkelt konstruerad med fjäderstål i stommen som sen täcks av volanger för bli lite mjukare.



Här syns även chemisen eller särken som man har under korsetten. Den fungerar även ypperligt som nattlinne. Nedanför är en bild på Eleonor i samma chemise, fotograferad av Erik.



Dräkten kommer att bestå av en jacka/kavaj och en kjol i samma tyg. Eventuellt tillkommer även en löstagbar turnyr, men jag har inte riktigt bestämt mig. Jackan är fodrad för att det mösntrade korsettyget inte ska kysa igenom, fodertyget består av ett gammalt gulnat lakan och sys tillsammans med yttertyget för att spara tid. Detta är även en metod som användes under 1800-talet.



Bakstycket sett rakt bakifrån.



Än så länge är bara bakstycket och delar av framstycket ihopsydda, resten ska sys ihop när jag har möjlighet att prova jackan på mig själv iförd korsett. För att få Ada att anta mina korsetterade mått är omöjligt pga. hennes "yppiga" byst.



Bild från sidan med delar av framstycket fastnålat.