Stickat

Jag har aldrig varit speciellt duktig på att sticka, eller iaf aldrig tyckt att det har varit så roligt. Men sen jag började spinna så har jag blivit mer och mer stickbiten, sen kan ju min svägerskas stickande ha inspirerat lite också.



De här halvvantarna är det första jag mönsterstickade och blev relativt bra. Dock är stickfastheten lite ojämn så vantarna är ganska tajta runt handleden. Garnet är garnstudios Karisma och mönstret kommer från Yll och tyll.



Det här är mitt pågående stickprojekt som för tillfället känns oövervilleligt. Det är tänkt att det nån gång ska bli en kofta, men än så länge är det bara ett bakstycke och ett halvt framstycke som är klart. Kanske blir det klar till våren tro?


Ilska

Ibland blir man bara så otroligt jä**a förbannad på folk och igår var ett sånt tillfälle.

När jag och Emma åkte hem från Gottsunda såg jag en svart katt som låg på sidan av mittstrecket i det andra körfältet. Jag sa åt Emma att köra in till kanten, slog på varningsblinkernsen och sprang ut i vägen. När jag kom fram till den lilla svarta katten lyfte den på huvudet, tittade på mig och jamade. Jag hojtade till Emma att den fortfarande levde och plockade försiktigt in den i bilen och åkte till veterinären. När vi sedan stod hos veterinären hade katten hunnit dö.

Hur kan man bara köra på en katt utan att göra något? Från där katten blev påkörd är det bara två minuters körväg till veterinären, så det skulle inte ha krävts en stor arbetsinsats från förarens sida att ta katten till veterinären. Katten hade dessutom halsband, så man kunde ju ha bemödat sig med att ringa till ägaren. Och hur kan man bara passera en katt som ligger och kravlar mitt ivägen utan att göra något som förbipasserande bilist?

För mig som djur- och kattälskare så är det självklart att man gör något. Som kattägare är man medveten om att risken finns att katten kan bli påkörd om man låter den vara ute. Men att inte veta vad som hänt katten är mycket värre än att få höra att den har blivit påkörd.


Underbara ull!

På syfestivalen i Kista så köpte jag 3 kardflor från Whålsteds. Helt underbara färger och lite disktet melerad ull. Två ceriselila och en blålila köpte jag, med tanken att det skulle bli ett melerat garn. Tyvärr har jag inte kommit på vad det ska bli ännu, men har provspunnit och provstickat några lappar.





Totalt är det ca 300 gram ull. Har nångon ideér och förslag på vad jag ska sticka/virka av garnet blir jag glad, för just nu har jag ingen inspiration alls.


Liten hätta

Som ett avbrott i min (som det känns som iaf) evighetssömnad av miparti klänningen sydde jag för ett tag sen en liten hätta med inspration från Birgittas hätta. Jag tittade även på lite bilder ur Maciejowski bibeln.




Min hätta/huva är mycket enklare sydd än Birgittas, den saknar den snygga sömmen och är istället ihopsydd med efterstygn. Materialet är ett tunnt vitt linne och den är sydd med blekt, vaxad lintråd. Jag lyckades aldrig få till knytningen som kvinnan på bilden ovan, kanske för att jag saknar den hårmängden som krävs för att fylla ut nacken. Så istället valde jag att knyta den på ett annat sätt.




(som vanligt se jag halvsovande ut på bild, men det får ni leva med)



Här syns det tydligt att jag har för lite hår för att kunna fylla ut hätta på samma sätt som kvinnan i Maciejowski bibeln.

Jag ska försöka fixa en bild med huvudduk också, då det är främst så den är tänkt att användas, så att jag har nåt att nåla i.




Sommarens hosor

I sommras skulle jag egentligen ha åkt till Varbergs medeltidsdagar med Albrechts, men jag blev sjuk och fick stanna hemma. Eftersom jag inte äger ett par medeltida skor, så tipsade min fadder om att lädersula ett par hosor för att slippa springa runt helt barfota. Hosor hade jag aldrig sytt tidigare, men med lite drapering, nålning och tråckling så kommer man ganska långt. De är sydda i ett ganska tunnt marinblått kypertvävt ylle, och tillskurna på skrådden för att vara lite strechiga, alla sömmar är sydda med vaxad lintråd.



På bilden hålls de uppe med två viggflätor av växtfärgat ullgarn. Planen är att brickväva ett par strumpeband. Just nu spinner jag silke på slända, som eventuellt ska växtfärgas och kanske bli strumpeband, men det är kanske lite för fancy för mig.

Hosorna lädersulades iaf aldrig, utan istället blev det ett par patinor. Om de är de minsta historiskt korrekta tänker jag inte uttala mig om, utan de är mer gjorda lite snabbt för att jag skulle ha nåt att stoppa fötterna i. Själva sulan är iaf löst baserad på ett exemplar som finns på Malmöhus.



Tanken är att de ska förbättras alt. bytas ut nån gång i framtiden, men tills dess är de iaf funktionsdugliga. Även hosorna ska nog sys om, men det är ett senare problem.

På fotfronten har jag även fått färdigt (ca 1,5 mån sen) ett par nålade sockor/tofflor åt O. De är nålade på samma sätt som Uppsalasockan, fast i ett tjockt entrådigt ullgarn från svenska lantras får. Då de gick åt betydligt mer ganr än vad jag trodde (ca 275 g) så är de tvåfärgade, hälen är växtfärgad med bresilja och resten är naturgrått.




Nu ska jag baka bröd och försöka ta itu med mina studier.

Ha det bra!

Min "medhjälpare"

För ett tag sedan så berättade jag om min katt Maja som brukar vara med när jag hantverkar. En morgon när jag vaknade upptäckte jag att Maja hade "hantverkat" lite på egen hand.


.

Under natten hade hon lyckats hitta mitt förgarn från ullcentrum, som inte riktigt blev att se ut som det skulle... Men, men det mesta gick att rädda och det blev garn tillslut ändå.






Det är spunnet entrådigt med två "trådar" förgarn. Lite övertvinnat som det mesta av mitt garn.

Tillbaka

Nu är jag tillbaka efter en tids bloggpaus.

Som några av er kanske har märkt så har min blogg bytt utseende, ett par minuter efter att designen var klar och bloggsuget var på topp, så ringde telefonen och jag fick hemska nyheter. Min älskade mormor hade hastigt och väldigt oväntat gått bort. Den senaste tiden har hantverks- och sömnadslusten gått på sparlågor, jag sydde en klänning till mormors begravning som nu hänger längst in i garderoben, får se om jag delar med mig av den i bloggen. Just nu känns det iallafall för tidigt, än så länge är den förknippad med alldeles för många tårar och minnen. Klänningen blev hur som helst väldigt fin och mormor hade tyckt om den. Det kändes helt rätt att sy klänningen till mormors begravning, jämt när jag träffade mormor så var en av hennes första frågor om jag hade sytt det jag hade på mig.

Hur som helst så börjar sömnads och hantverkslusten sakta men säkert komma tillbaka. Jag har lite projekt på gång (bla. något väldigt kul i slutet på nästa vecka) och det börjar kännas roligt att hantverka igen.

Höres snart!

Ull och garndrömmar

I torsdags så hämtade jag min spinnrock, och har hunnit spinna ca 150g på den. Det är än så länge krångligt och svårt, men väldigt roligt. Jag har lite problem med att få garnet att matas på på spolen, men ska prova lite tips jag fått. Men är det någon som har erfarenhet av spinnrockar och vill dela med sig av sin kunskap tackar jag inte nej! Men just nu har jag ingen bra "övningsull" (ull som det inte är så viktigt med ett bra resultat med) hemma, så rocken ska få vila tills dess.

Förra veckan fick jag ett paket från Spinspiration som nästan är uppspunnet, men jag har lite kvar av Massamullen. Ullen var från början vit, men jag färgade den innan jag spann den.



Ullen är färgad med Zenits yllefärger, i olika nyanser. Det här var mitt första försök på att spinna tunnt och det gick ganska bra, men det blev lite tjockare än vad jag ville. Tanken är att det ska bli en tunn sjal av garnet, och att garnet ska gå från ljust till mörkare blått.



Det som sitter på härvträet är det ljusa och på sländan börjar garnet att mörkna. Nu har jag ca 20 g kvar att spinna och hoppas att det ska bli klart ikväll, men har lite studier att göra, så vi får se om jag har tid.

På ullfronten så fick jag idag ett paket på förgarn som jag beställt från Ullcentrum. Jättehärliga färger och jag riktigt längtar att sätta igång med spinningen.


Växtfärgat och lite annat

Under våren och sommaren har det blivit lite växtfärgning och igår tog jag mig äntligen tid och fotade de garner som jag fortfarande har kvar.



Garnerna är färgade med (från vänster): björkkvistar, lökskal, krapp, rödbeta och blå bresilja.

Fårskinnet som garnet ligger på är från släktgården, på den tiden det fanns får där. Jag tycker att det är väldigt roligt att jag fått det av mormor.

På hantverksfronten så är det mycket spinning som gäller, men jag håller även på att jävlas med ett par sotarmössor som jag har fått en beställning på. Att något som är så pass enkelt ska vara så svårt att få till kan jag bara inte förstå, men ska försöka att få färdigt dem idag eller i morgon förmiddag då jag är ledig.

När jag handarbetar har jag min medhjälpare Maja med mig.



Fast i ärlighetens namn så hjälper hon inte till så mycket, hon ligger mest och sover eller ställer till med bus. Här ligger hon och myser på ett nystan från Järbo garn.

På medeltidsfronten har jag äntligen fått tillbaka lusten, och har börjat med ett projekt jag har planerat länge. Är det någon som kan gissa vad det ska bli..?



Tygerna har jag kommit över genom ett byte, så tygmängden var inte anpassad till en kvinna av min längd. Så därför blir plagget fullt av skarvar, men skarvar är snyggt!


Första egenspunna garnet

För några dagar sedan så fick jag min efterlängtade slända (en hemmabygge gjort med gemensamma krafter av mig och O). Först hade jag tänkt att köpa Spinspirations nybörjarkit med de var slut, så vi gjorde en egen slända istället. Jätteenkelt och den blev väldigt bra och billig! Sländan väger ca 40 g och tillverkningskostnaden blev ca 13 kr plus 10 kr för sandpappret. Överlag en väldigt bra nybörjarslända tycker jag!



På sländan sitter "Hannagarn" spunnet av hunden Hannas päls. När jag åkte till landet i lördags åkte vi förbi Finsta medeltidsdagar för att köpa lite ull (som de enligt programmet skulle sälja) tyvärr fanns det ingen ull att köpa och jag hade inget att spinna av. Inspirerad av Anders hundvantar så gick jag loss på Hanna med borsten. Helt enkelt var det dock inte och garnet blev nog inte så väldigt starkt, men jag funderar på att tvinna det med en tunn tråd av antingen ull eller silke för att få det lite starkare och för att öva på att tvinna.

Det garn jag spann i torsdags av Panduroullen är tvättat och blev otroligt mycket bättre efter tvätt.



Här syns helgens träslöjdande, nämligen ett härvträ. Väldigt bra att ha och dyrt att köpa, bättre då att använda den biten rundstaven som böev över från sländbygget och spillvirek från en blomlåda och fixa till ett själv. Eller själv och själv, O hjälpte till.



Som synes på garnstrukturen så är jag nybörjare på att spinna, men är hyfsat nöjd iaf. Tanken var att få till ett lovikaliknande garn som var lite tunnare och som skulle lämpa sig för nålbindning, men så blev det inte. Det blev ett strukturgarn som nog blir ett par stickade vantar.

Förresten På torsdag blir jag glad ägare till en spinnrock!


Äntligen slända!

Igår kom O med trissan (eller vad det nu kan tänkas heta) till min slända så idag blev den äntligen komplett. För att vara första gången jag någonsin spunnit och inte använt mer hjälp en YouTube och en bok till hjälp så gick det ganska bra. Tyvärr hade jag ingen bättre ull än Panduros "kardade" lammull. Med "kardad" menar jag att det var otroligt mycket klumpar och tovor i den.  Nu i veckan väntar jag paket från Spinspiration så den ullen lär ju vara bättre och kanske lite mer lättspunnen. Det var väldigt roligt att spinna iaf, och jag längtar redan efter att får göra någon av mitt första egenspunna garn.

Idag har jag även färgat (och dunklat) garner till min höstsjal, har fotat under färgningens gång så jag ska dela med mig av lite bilder sedan.

Köpingsfynd

Förra helgen var jag som tidigare nämnt och hälsade på hos mamma i Köping. Där passade vi på att kolla runt lite på stan. Köping är en av de få städer men en aktiv handel i stadskärnan, i många andra städer så är det köpcentrum på ett industriområder som gäller. Köping har iaf en väldigt trevlig stadskärna med många fina byggnader.



I en liten garnaffär hittade jag ullgarner som reades ut för 10-25 kr/hg. Det vita garnet ska dels användas till vävxtfärgning med 200g (som var handspunna!) ska bli en stickad sjal i olika gula/röda/oranga nyanser. Tyget är ett helylletyg som ska bli en kavaj och en pillerburkshatt är det tänkt (så fort jag får mina mönster från USA dvs.).  Högst upp är ett litet rött skärp från Bokbinderiets loppis som kostade 10 kr, perfekt till alla mina kjolar.

O´s medeltidskläder, del 2

På Kupan här i Uppsala hittade jag i våras ett jättefint ylletyg för 25 kr. Tyget är i 2/1 kypert i naturgrått, vitt, orangeröd och brunt, självklart kunde jag inte motstå frestelsen och köpte tyget. Sen dess har tyget legat på hyllan och samlat damm, så när jag kom på att jag skulle sy till O så kom det äntligen till användning. Här finns exempel på rutigt ty under medeldiden, dock bara i mi parti. Större delan av sömmarna är sydda för hand, utom de i ärmarna av den enkla anledningen att de ska (nångång i framtiden) tajtas till och förses med knappar. Framtill är knäppningen fodrad med linneremsor för att ge lite stadga.



Inte världens bästa bild och inte världens bästa hållning (O tittar på tv) men så här ser det iaf ut. Under syns även linnebrokorna (a la Teobald Thor, som var O´s kommentar).



Knapparna sitter med ca 2,5 cm mellanrum längs hela framkanten. Knapphålen är inte sydda med knapphålssöm, utan är bara kastade i ett ljusgrått ullgarn.



I och med att panelerna är tillklippta av en tyglängd på 150 cm bredd kommer mönsterpassningen per automatik. Dock syns några småmissar i sömmen mitt bak, här syns även tydligt hur sömmen svänger för att passa svanken.

Victoria!

I helgen träffades släktens kvinnor (+ Eva som är "extramamma") för att med gemensamma krafter dra på varpen på min vävstol Victoria. Ett litet missöde med solvningen som dock upptäcktes i god tid samt att vi band upp varpen på fel sida om bröstbrädan var de enda problem vi stötte på.

Mitt första vävprojekt blir klassiska löpare för att lära mig väva, så med mig från mormor fick jag en del av hennes gedigna trasförråd. Än så länge har jag bara provvävt några decimeter, och det är jätteroligt! Innan jag börjar på min första löpare så måste skruvarna dras åt och jag hade inga verktyg till det hemma, så jag får vänta några dagar innan jag börjar. Med tanke på att det är tenta nästa måndag så är det nog bra..



Så här ser hon iaf ut, min Victoria

O´s medeltidskläder, del 1

För ett par månader sedan började jag att sy en medeltidsdräkt åt O, i ett fult försök att få honom att bli lite mer medeltidsintresserad. (Historieintresset finns redan, men främst gällande krigsstrategi, så jag hyser hopp:P) I och med att jag gilar 1300-tal och knappar fick det självklart bli något som innehöll båda delarna. Herrkläder har jag knappt sytt tidigare så jag har förlitat mig till "the medieval tailor's assistant" råd och anvisningar.

Jag började med att klä in O i lakansväv för att få till grundmönstret, som jag sen skulle använda till kjorteln, cotehardien, jackan eller vad man nu vill kalla plagget.



(Här är öppningen mitt fram ännu inte uppklippt)



(Och här syns delar av vårt stökiga soffbord)

Plagget är i stort sett helt färdigt, bara fållen nertill kvar.

Nu ska jag återgå till stickningen!