Nu har jag jobbat min första vecka, och denna vecka har varit full av motgångar, både på jobbet och privat. Mycket nytt att trycka in i sin redan fulla hjärna, kunder som skäller på en för att posten skickat deras paket till Hällefors osv.

Privat så börjar bostadsbristen göra sig extra mkt påmind. Jag och Eleonor gick miste om våran fina trea precis på mållinjen och huset här hemma är sålt. Jag har också haft dispyter med Örebro universitet ang mitt betyg i retorik. Enligt kursplanen och betygen i de olika delkurserna så har jag gjort mig förtjänt av betyget vg i kursen, men när jag fick slutbetyget så hade jag fått ett g! Självklart belav jag lite fundersam och hörde av mig till studievägledningen på hum. Tyvärr kunde de inte svara på varför det blivit så och om jag ska ha ett g i betyg eller inte, så jag får vänta till slutet av aug när rektorn kommer tillbaka för att få nån rätsida på problemet.

Men nu nog om mig och mina triviala problem.

Caroline Malmberg, det är en kvinna som mött motgångar och gjort det bästa av dem. Hon har nyligen gett ut boken "Våldtagen - men jag är fanimej inget offer" och hennes historia faccinerar mig verkligen.

En kvinnan som blivit utsatt för en av de grövsta förnedringar som finns för en kvinna, att bli våldtagen. Istället för att förneka det som hänt och skämmas för det brott hon utsatts för (som tyvärr så många kvinnor gör) så gör hon det bästa av situationen och arbetar nu med att stötta andra kvinnor i samma sits.

Som det ser ut i dagens rättssystem, så döms väldigt få våldtäcksmän. Ännu färre av alla brott anmäls. De kvinnor som ändå har styrkan och modet att anmäla brottet får uthärda ytterligare kränkningar från rättssystemet när de tvingas svara på helt onödiga frågor om hur många sexpartners de haft innan brottet och vad de var klädda i när brottets begicks.

Detta är något som gör mig förbannad!!!

Att om man som kvinna har haft sex med fler än genomsnittet och klädde sig utmanande, och blir våldtagen, då är det mycket svårare att få förrövaren att bli dömd. Jag förstår inte riktigt hur den ekvationen går ihop, men jag förstår att det är något allvarligt fel på vårt svenska rättssystem.

När jag skulle åka hem från min midsommarvistelse i Norrmarjum (Norrtälje) så åkte jag vi Stockholm. Väl på stationen gick jag fram till automaten för att köpa en biljett. Jag hade redan kollat upp när och hur jag skulle åka och visste att jag skulle åka via Hallsberg.

På automaten stod det att om man skulle åka inom mälardalen och åka inom en timme, så kunde man boka biljetten i den blåa automaten så skulle resan bli billigare. Trevligt, tänkte jag och gick dit och köpte min biljett för 220 kr.

Väl ombord på tåget får jag reda på att min biljett inte gäller på just det tåget och jag är tvungen att köpa en ny biljett. Jag svär långa ramsor innombords medans jag halar upp mitt Visa.

-Det blir fem hundra kronor jämt, säger den kvinnliga häxan till konduktör, med ett djävulskt leende. Lite chockad över det höga priset försöker jag få betala mellanskillnaden mellan biljetten jag redan köpt och betalat men ej kan använda.

-Tyvärr, det går inte, säger återigen häxan och ler ännu större. Det riktigt syntes hur hon och statens järnvägar njöt av att skinna fattiga studenter på pengar.

Utfattig, förbannad och ledsen sitter jag på tåget och böärjar fundera över hur jag ska kunna betala min biljett hem från Hallsberg. Jag räknar efter. I plånboken finns det 79 kr. På kortet finns det väldigt begränsat med pengar efter häxans påhopp.

Väl på nästa tåg så kommer den kvinnliga konduktören fram till mig och frågar vart jag vill åka. Till Kopparberg, svarar jag. Visst, säger hon, det blir 80 kr.

Den änglalika konduktören lät mig pruta en krona på biljetten så jag tog mig hem till slut. 720 kronor fatiigare, men jag kom hem.



Dagens lärdom:

Lita ALDRIG på statens järnväg!!

Idag har jag varit på informationsmöte på nya jobbet. Ca 76 tusen triljoner olika koder och annat att komma ihåg och all information bara pyser ut ur öronen. Trots allt detta och att jobbet innebär mycket mer ansvar än jag från början räknat med, så tror jag nog att jag kommer att trivas i butiken.

OCH till min stora glädje fick jag reda på att jag utöver att sälja lotter och lämna ut paket även ska få skopa glass!

Det är glädje!!

---

Glädje är också att på onsdagkväll få träffa O, mysa och "fira" att vi om en månad varittillsammans i ett halvår.

Det var en gång för inte så länge sen, en liten flicka som i själva verket inte var så speciellt liten. Denna lilla flicka bodde tillsammans med sim mamma i ett litet blått hus. Tillsammans hade de det bra i sitt feministiska kollektiv.

Men en dag så träffade flickan en pojke, en pojke som flickan blev att tycka om. Allt var frid och fröjd och flickan var glad. Men efter en tid så trättnade pojken på flickan, och lämnade henne. Den lilla flickan blev väldigt ledsen och som den moderna kvinna hon var, så förbannade hon alla män och hävdade att de alla var svin. Självklart vräkte hon också i sig massa choklad, det hör ju till kärleksbekymmer..

Tiden gick och tillslut började flickan längta efter att träffa nångon. Den lilla flickan började leta, och hon letade på alla möjliga ställen. Allt från krogen till konsumbutiker och bygghandlare. Men inte hittade flickan någon som hon tyckte var trevlig och nådde upp till hennes krav. Denna lilla flicka var nämligen lite kräsen...

Efter ett tag var det nära att flickan gav upp, men hon beslöt sig för att leta på ett sista ställe, nämligen att ge sig ut i träsket* och leta efter en man. I träsket stötte hon på både det ena och det andra. 64-åriga paddor som letade efter en sexpartner, 14-åriga grodyngel som inte kunde stava och refererade till sina könsorgan i tredje person och sluga trollsländor som sökte bondagepartners.

Men så en dag så träffade den lilla flickan på någon, en "groda" som flickan tyckte var väldigt trevlig. Efter ett antal månader beslöt flickan och "grodan" att slutligen träffas. 

Och i en liten soffa framför filmen "Troja" som varken "grodan" eller flickan tittade på, så kysste flickan grodan för första gången. Och som det är i sagans värld, så förvandlades "grodan" till en prins. (Som ni kankse förstår så var det en väldigt trevlig kyss...)

Om flickan och prinsen lerer lyckliga i alla sina dagar, det får helt enkelt framtiden utvisa...

(*metafor för nätdejting)

---

Efter att ha läst boken "Ska vi slå vad" av Jennifer Crusie, där det förekommer en hel del sagoreferenser, så blev jag själv lite sugen på att skriva min egen moderna saga. Min saga blev full med en hel del ironi och påminner till viss del om boken, där jakten på kärlek beskrivs i sagotermer. En väldigt trevlig liten bok, med väldigt välskrivna sexakter.

Imorse föddes lilla Alice, som är Daniel och Pernillas första och väldigt efterlängtade barn.


Detta är den enda bild jag har på det lilla undret, som var betydligt större när hon föddes (drygt 3 kg).


Grattis till de nyblivna föräldrarna och jag längtar efter att få träffa den lilla sötnosen!

I helgen så slutprovade jag balklänningen på Matilda.  Sentimentala jag och Eleonor blev självklart att prata massa gamla studentenminnen. Ett av de minnen som lyser allra skarpast på vår himmel är självklart karnevalen!




Inte bara det att vi hade förberedit oss i flera veckor, utan att ALLA i hela klassen deltog. Det var en helt fantastisk dag helt enkelt. Och att vi dessutom vann gjorde ju dagen ännu bättre. Motiveringen till vår vinst var:

Många var kallade men få är utvalda.
En enad styrka mot mörka tider som med hjälp av musikens makt sprider sina gnistor.:
samspelt, ljust och hoppfullt!

Kategorin vi vann var: Ljusets sista utpost mot mörkret



Vi var ju också en av de få klasser som lyckats få med våra lärare i tåget. Personligen tycker jag att Rolf är lite småsöt i sin gula garnperuk...

Jag lovade ju att återkomma med bilder från i fredags.



Kvällen började i Kalles studentlägenhet.



För att sen förtsätta med förfest nr.2, hemma hos Lisa. Där var det dags för grillning som Nicklas och Erik var ansvariga för. Självklart resulterade det i att korvarna blev kolsvarta och att alla korvarna blev ihopblandande. Men det var ott ändå, även om jag troligen får cancer.



I kårkön, humöret var på topp trots regn och en kö på flera mil..



Ellos, Frida och.... (Jag minns inte riktigt vad hon hette, men det var nåt på A, och hon spelar Volleyboll med Frida) i toalettkön. Här ser vi betydligt gladare ut än vad vi egentligen var, Ca 60-70 arga kissnödiga tjejer och TRE toaletter. Det kan bara resultera i en sak, nämligen arga kommentarer och tjejslagsmål.



På dansgolvet, när bandet (Vad de nu hette?) spelade.



Också på dansgolvet.



I busskuren på väg hemåt. Nicklas fryser och längtar hem.

Igår var det kåren som gällde, tetafest för somliga, uppsatsfirande för mig och helt vanlig grillfest för de icke studerande i vårt sällskap. Kvällen blev en riktig höjdare, där jag träffade både trevliga och helt galna människor. Galenheten kommer från ca 60 kissnödiga tjejer som köar till tre toaletter. Knytnävarna hängde i luften kan jag lova!

För ovanlighetens skull så var kameran med och ett antal bilder togs, med andra ord jag var förhållandevis nykter... Bilderna och fortsättningen på redogörelsen över min sista (och enda) kväll på Örebro universitets kårhus kommer imorgon!

---

Ett extra tack till Lisa, som höll i förfesten. Väldigt trevligt och helt sjukt snygga skor!!!