Schannalle

När jag skulle åka hem från min midsommarvistelse i Norrmarjum (Norrtälje) så åkte jag vi Stockholm. Väl på stationen gick jag fram till automaten för att köpa en biljett. Jag hade redan kollat upp när och hur jag skulle åka och visste att jag skulle åka via Hallsberg.

På automaten stod det att om man skulle åka inom mälardalen och åka inom en timme, så kunde man boka biljetten i den blåa automaten så skulle resan bli billigare. Trevligt, tänkte jag och gick dit och köpte min biljett för 220 kr.

Väl ombord på tåget får jag reda på att min biljett inte gäller på just det tåget och jag är tvungen att köpa en ny biljett. Jag svär långa ramsor innombords medans jag halar upp mitt Visa.

-Det blir fem hundra kronor jämt, säger den kvinnliga häxan till konduktör, med ett djävulskt leende. Lite chockad över det höga priset försöker jag få betala mellanskillnaden mellan biljetten jag redan köpt och betalat men ej kan använda.

-Tyvärr, det går inte, säger återigen häxan och ler ännu större. Det riktigt syntes hur hon och statens järnvägar njöt av att skinna fattiga studenter på pengar.

Utfattig, förbannad och ledsen sitter jag på tåget och böärjar fundera över hur jag ska kunna betala min biljett hem från Hallsberg. Jag räknar efter. I plånboken finns det 79 kr. På kortet finns det väldigt begränsat med pengar efter häxans påhopp.

Väl på nästa tåg så kommer den kvinnliga konduktören fram till mig och frågar vart jag vill åka. Till Kopparberg, svarar jag. Visst, säger hon, det blir 80 kr.

Den änglalika konduktören lät mig pruta en krona på biljetten så jag tog mig hem till slut. 720 kronor fatiigare, men jag kom hem.



Dagens lärdom:

Lita ALDRIG på statens järnväg!!