Är just hemkommen från mattelektion som handlade om primitiva funktioner och optimeringsproblem. Aldrig hade jag kunnat ana att kunskap inom dessa områden var nödvändigt för en blivande agronom, men det är bara att kämpa vidare...

Senare i eftermiddag ska jag och O till Granngården för inköp av stövlar åt mig. Ni som känner mig vet väl vid det här laget att det är inte där jag brukar köpa mina skor, är så svårt att hitta högklackat bland alla stålhättor och spiktrampskydd... Har för övrig nyss köpt ett par andra stövlar, som inte är gjorda utav gummi och helt saknar trampskydd.

Nu ska jag nog läsa lite inför studiebesöket imorgon, vi ska åka och titta på en integrerad svinbesättning, ska bli väldigt skoj!

Pust...
Nu är småttingveckorna passerade och så nu även den nordiska landskampen. Nu börjar det kännas som om jag har landat och riktigt bott in mig i det lilla röda huset, inte på prärien, utan i sunnersta.

Men nu åter till landskampen. Jag har haft det superkul, trots dålig kondis, svett, träningsvärk och brutna näsor på norskor...
För er som inte känner till den nordiska landskampen kan jag upplysa er om att lantbruksuniversitet från nordiska länderna (utom Island) träffas varje år och sportar, idrottar, festar och sjunger kampsånger. Det hela arrangemanget avslutades med bankett i lördags, och det var också då kampen om det allra viktigaste priset skulle avgöras, nämligen vilken nation som vinner banketten... Alltså vilket land som festar längst.

Jag måste erkänna att jag själv inte var så aktiv i den kampen, jag och O kom väl runt ett i lördags, och jag kan garantera att de "tävlande" då hade ett antal timmars hårt festande framför sig.

Under lördagens bankett så blev jag att sakna mamma och min plåtmamma Eva lite extra mycket, det sjöngs nämligen en liten vinsång...

Feta fransyskor
(Mel: Tomtarnas julverkstad)

Feta fransyskor som svettas om fötterna
de trampar druvor som
sedan ska jäsas till vin.
Transpirationen viktig e´
ty den ger
fin bouquet.
Vårtor och fotsvamp följer me´
men vad gör de´.
För...
Vi vill ha vin, vill ha vin,
vill ha mera vin
även om följderna blir att vi får lida pin.
(Flickor, kvinnor): Flaskan och glaset gått i sin
(Pojkar, män): Hit med vin, mera vin.
(Flickor, kvinnor): Tror ni att vi är fyllesvin?
(Pojkar, män): Ja! Fast större!

Så går iaf den fina vinvisan, hoppas att varken mamma eller Eva tar illa upp, jag tyckte att den var lite mysig...

Nu ska jag ta itu med lite studier och kanske klappa katten som förtillfället ligger på tangentbordet och mest ivägen..

---

 Förresten... Trevligt Louise att det finns fler Kopparbergare här i Sunnersta!

Nu har jag för ett par veckor sedan flyttat in i det lilla röda huset här i sunnersta. Jag har också överlevt småttingveckorna som nollningen kallas för här på slu. Jag har väl inte deltagit i så väldans mycket, men mycket har varit kul.
Däribland hembjudningarna, dessa hembjudningar som min käre pojkvän hade beskrivit som "att man blir hembjuden till en professor och blir bjuden på mat." Jag var ju inte så lite skeptiskt, men han var så påstridig så jag trodde väl tillslut på hans beskrivning.

Kvällen slutade i en park iklädd en vit overall, i ett inte helt nyktert tillstånd. Jag och tre tjejer till var aspiranter till den topphemliga organisationen FCI, och vi aspiranter leddes av fyra agenter som bara "råkade" var O och tre kompisar till honom...
Och nån professor såg jag inte röken av...

Hur som helst, det var en jättekul kväll och jag längtar redan till återbjudningarna.

---

För som sagt:
"Det har ska Oskar få fan för!"