Liten hätta
Som ett avbrott i min (som det känns som iaf) evighetssömnad av miparti klänningen sydde jag för ett tag sen en liten hätta med inspration från Birgittas hätta. Jag tittade även på lite bilder ur Maciejowski bibeln.
Min hätta/huva är mycket enklare sydd än Birgittas, den saknar den snygga sömmen och är istället ihopsydd med efterstygn. Materialet är ett tunnt vitt linne och den är sydd med blekt, vaxad lintråd. Jag lyckades aldrig få till knytningen som kvinnan på bilden ovan, kanske för att jag saknar den hårmängden som krävs för att fylla ut nacken. Så istället valde jag att knyta den på ett annat sätt.
(som vanligt se jag halvsovande ut på bild, men det får ni leva med)
Här syns det tydligt att jag har för lite hår för att kunna fylla ut hätta på samma sätt som kvinnan i Maciejowski bibeln.
Jag ska försöka fixa en bild med huvudduk också, då det är främst så den är tänkt att användas, så att jag har nåt att nåla i.
Min hätta/huva är mycket enklare sydd än Birgittas, den saknar den snygga sömmen och är istället ihopsydd med efterstygn. Materialet är ett tunnt vitt linne och den är sydd med blekt, vaxad lintråd. Jag lyckades aldrig få till knytningen som kvinnan på bilden ovan, kanske för att jag saknar den hårmängden som krävs för att fylla ut nacken. Så istället valde jag att knyta den på ett annat sätt.
(som vanligt se jag halvsovande ut på bild, men det får ni leva med)
Här syns det tydligt att jag har för lite hår för att kunna fylla ut hätta på samma sätt som kvinnan i Maciejowski bibeln.
Jag ska försöka fixa en bild med huvudduk också, då det är främst så den är tänkt att användas, så att jag har nåt att nåla i.
Sommarens hosor
I sommras skulle jag egentligen ha åkt till Varbergs medeltidsdagar med Albrechts, men jag blev sjuk och fick stanna hemma. Eftersom jag inte äger ett par medeltida skor, så tipsade min fadder om att lädersula ett par hosor för att slippa springa runt helt barfota. Hosor hade jag aldrig sytt tidigare, men med lite drapering, nålning och tråckling så kommer man ganska långt. De är sydda i ett ganska tunnt marinblått kypertvävt ylle, och tillskurna på skrådden för att vara lite strechiga, alla sömmar är sydda med vaxad lintråd.
På bilden hålls de uppe med två viggflätor av växtfärgat ullgarn. Planen är att brickväva ett par strumpeband. Just nu spinner jag silke på slända, som eventuellt ska växtfärgas och kanske bli strumpeband, men det är kanske lite för fancy för mig.
Hosorna lädersulades iaf aldrig, utan istället blev det ett par patinor. Om de är de minsta historiskt korrekta tänker jag inte uttala mig om, utan de är mer gjorda lite snabbt för att jag skulle ha nåt att stoppa fötterna i. Själva sulan är iaf löst baserad på ett exemplar som finns på Malmöhus.
Tanken är att de ska förbättras alt. bytas ut nån gång i framtiden, men tills dess är de iaf funktionsdugliga. Även hosorna ska nog sys om, men det är ett senare problem.
På fotfronten har jag även fått färdigt (ca 1,5 mån sen) ett par nålade sockor/tofflor åt O. De är nålade på samma sätt som Uppsalasockan, fast i ett tjockt entrådigt ullgarn från svenska lantras får. Då de gick åt betydligt mer ganr än vad jag trodde (ca 275 g) så är de tvåfärgade, hälen är växtfärgad med bresilja och resten är naturgrått.
Nu ska jag baka bröd och försöka ta itu med mina studier.
Ha det bra!
På bilden hålls de uppe med två viggflätor av växtfärgat ullgarn. Planen är att brickväva ett par strumpeband. Just nu spinner jag silke på slända, som eventuellt ska växtfärgas och kanske bli strumpeband, men det är kanske lite för fancy för mig.
Hosorna lädersulades iaf aldrig, utan istället blev det ett par patinor. Om de är de minsta historiskt korrekta tänker jag inte uttala mig om, utan de är mer gjorda lite snabbt för att jag skulle ha nåt att stoppa fötterna i. Själva sulan är iaf löst baserad på ett exemplar som finns på Malmöhus.
Tanken är att de ska förbättras alt. bytas ut nån gång i framtiden, men tills dess är de iaf funktionsdugliga. Även hosorna ska nog sys om, men det är ett senare problem.
På fotfronten har jag även fått färdigt (ca 1,5 mån sen) ett par nålade sockor/tofflor åt O. De är nålade på samma sätt som Uppsalasockan, fast i ett tjockt entrådigt ullgarn från svenska lantras får. Då de gick åt betydligt mer ganr än vad jag trodde (ca 275 g) så är de tvåfärgade, hälen är växtfärgad med bresilja och resten är naturgrått.
Nu ska jag baka bröd och försöka ta itu med mina studier.
Ha det bra!
Min "medhjälpare"
För ett tag sedan så berättade jag om min katt Maja som brukar vara med när jag hantverkar. En morgon när jag vaknade upptäckte jag att Maja hade "hantverkat" lite på egen hand.
.
Under natten hade hon lyckats hitta mitt förgarn från ullcentrum, som inte riktigt blev att se ut som det skulle... Men, men det mesta gick att rädda och det blev garn tillslut ändå.
Det är spunnet entrådigt med två "trådar" förgarn. Lite övertvinnat som det mesta av mitt garn.
.
Under natten hade hon lyckats hitta mitt förgarn från ullcentrum, som inte riktigt blev att se ut som det skulle... Men, men det mesta gick att rädda och det blev garn tillslut ändå.
Det är spunnet entrådigt med två "trådar" förgarn. Lite övertvinnat som det mesta av mitt garn.
Tillbaka
Nu är jag tillbaka efter en tids bloggpaus.
Som några av er kanske har märkt så har min blogg bytt utseende, ett par minuter efter att designen var klar och bloggsuget var på topp, så ringde telefonen och jag fick hemska nyheter. Min älskade mormor hade hastigt och väldigt oväntat gått bort. Den senaste tiden har hantverks- och sömnadslusten gått på sparlågor, jag sydde en klänning till mormors begravning som nu hänger längst in i garderoben, får se om jag delar med mig av den i bloggen. Just nu känns det iallafall för tidigt, än så länge är den förknippad med alldeles för många tårar och minnen. Klänningen blev hur som helst väldigt fin och mormor hade tyckt om den. Det kändes helt rätt att sy klänningen till mormors begravning, jämt när jag träffade mormor så var en av hennes första frågor om jag hade sytt det jag hade på mig.
Hur som helst så börjar sömnads och hantverkslusten sakta men säkert komma tillbaka. Jag har lite projekt på gång (bla. något väldigt kul i slutet på nästa vecka) och det börjar kännas roligt att hantverka igen.
Höres snart!
Som några av er kanske har märkt så har min blogg bytt utseende, ett par minuter efter att designen var klar och bloggsuget var på topp, så ringde telefonen och jag fick hemska nyheter. Min älskade mormor hade hastigt och väldigt oväntat gått bort. Den senaste tiden har hantverks- och sömnadslusten gått på sparlågor, jag sydde en klänning till mormors begravning som nu hänger längst in i garderoben, får se om jag delar med mig av den i bloggen. Just nu känns det iallafall för tidigt, än så länge är den förknippad med alldeles för många tårar och minnen. Klänningen blev hur som helst väldigt fin och mormor hade tyckt om den. Det kändes helt rätt att sy klänningen till mormors begravning, jämt när jag träffade mormor så var en av hennes första frågor om jag hade sytt det jag hade på mig.
Hur som helst så börjar sömnads och hantverkslusten sakta men säkert komma tillbaka. Jag har lite projekt på gång (bla. något väldigt kul i slutet på nästa vecka) och det börjar kännas roligt att hantverka igen.
Höres snart!