Landning
Pust...
Nu är småttingveckorna passerade och så nu även den nordiska landskampen. Nu börjar det kännas som om jag har landat och riktigt bott in mig i det lilla röda huset, inte på prärien, utan i sunnersta.
Men nu åter till landskampen. Jag har haft det superkul, trots dålig kondis, svett, träningsvärk och brutna näsor på norskor...
För er som inte känner till den nordiska landskampen kan jag upplysa er om att lantbruksuniversitet från nordiska länderna (utom Island) träffas varje år och sportar, idrottar, festar och sjunger kampsånger. Det hela arrangemanget avslutades med bankett i lördags, och det var också då kampen om det allra viktigaste priset skulle avgöras, nämligen vilken nation som vinner banketten... Alltså vilket land som festar längst.
Jag måste erkänna att jag själv inte var så aktiv i den kampen, jag och O kom väl runt ett i lördags, och jag kan garantera att de "tävlande" då hade ett antal timmars hårt festande framför sig.
Under lördagens bankett så blev jag att sakna mamma och min plåtmamma Eva lite extra mycket, det sjöngs nämligen en liten vinsång...
Feta fransyskor
(Mel: Tomtarnas julverkstad)
Feta fransyskor som svettas om fötterna
de trampar druvor som
sedan ska jäsas till vin.
Transpirationen viktig e´
ty den ger
fin bouquet.
Vårtor och fotsvamp följer me´
men vad gör de´.
För...
Vi vill ha vin, vill ha vin,
vill ha mera vin
även om följderna blir att vi får lida pin.
(Flickor, kvinnor): Flaskan och glaset gått i sin
(Pojkar, män): Hit med vin, mera vin.
(Flickor, kvinnor): Tror ni att vi är fyllesvin?
(Pojkar, män): Ja! Fast större!
Så går iaf den fina vinvisan, hoppas att varken mamma eller Eva tar illa upp, jag tyckte att den var lite mysig...
Nu ska jag ta itu med lite studier och kanske klappa katten som förtillfället ligger på tangentbordet och mest ivägen..
Förresten... Trevligt Louise att det finns fler Kopparbergare här i Sunnersta!
Nu är småttingveckorna passerade och så nu även den nordiska landskampen. Nu börjar det kännas som om jag har landat och riktigt bott in mig i det lilla röda huset, inte på prärien, utan i sunnersta.
Men nu åter till landskampen. Jag har haft det superkul, trots dålig kondis, svett, träningsvärk och brutna näsor på norskor...
För er som inte känner till den nordiska landskampen kan jag upplysa er om att lantbruksuniversitet från nordiska länderna (utom Island) träffas varje år och sportar, idrottar, festar och sjunger kampsånger. Det hela arrangemanget avslutades med bankett i lördags, och det var också då kampen om det allra viktigaste priset skulle avgöras, nämligen vilken nation som vinner banketten... Alltså vilket land som festar längst.
Jag måste erkänna att jag själv inte var så aktiv i den kampen, jag och O kom väl runt ett i lördags, och jag kan garantera att de "tävlande" då hade ett antal timmars hårt festande framför sig.
Under lördagens bankett så blev jag att sakna mamma och min plåtmamma Eva lite extra mycket, det sjöngs nämligen en liten vinsång...
Feta fransyskor
(Mel: Tomtarnas julverkstad)
Feta fransyskor som svettas om fötterna
de trampar druvor som
sedan ska jäsas till vin.
Transpirationen viktig e´
ty den ger
fin bouquet.
Vårtor och fotsvamp följer me´
men vad gör de´.
För...
Vi vill ha vin, vill ha vin,
vill ha mera vin
även om följderna blir att vi får lida pin.
(Flickor, kvinnor): Flaskan och glaset gått i sin
(Pojkar, män): Hit med vin, mera vin.
(Flickor, kvinnor): Tror ni att vi är fyllesvin?
(Pojkar, män): Ja! Fast större!
Så går iaf den fina vinvisan, hoppas att varken mamma eller Eva tar illa upp, jag tyckte att den var lite mysig...
Nu ska jag ta itu med lite studier och kanske klappa katten som förtillfället ligger på tangentbordet och mest ivägen..
Förresten... Trevligt Louise att det finns fler Kopparbergare här i Sunnersta!
Kommentarer
Trackback