Sjung om studentens lyckliga dagar...
ta den lilla njutning du får
lämna inga dörrar på glänt."
Detta skrev Anders W, jag tycker att detta lilla citat beskriver så väl det man kände den där dagen, när man satt där i N32 och väntade förväntasfullt. Vad man väntade på, det visste man inte riktigt. Vad som skulle hända sen, det var också ovisst. Men trots alla dessa ovissheter så kändes det som om att man hade livet framför sig. Alla dörrar var öppna, och de få som faktiskt var stängda var det bara att slita upp.
Nu skulle jag (hör och häpna) kunna vara lite bitter och hävda att man hade väldigt fel... Men det tänker jag inte göra för just förhoppningar är bland det viktigaste man har och utan dem kommer man ingen stans och framförallt öppnar man inga dörrar...
Hade en till underliggande tanke med citatet faktiskt.. Helen sjöholm sjunger den ju rätt fint i Chess, och om man vill vara bitter är det en grym låt.
Men när jag satt o klurade på vad jag skulle skriva så var det en annan tolkning som jag tänkte på. När man satt där, på morgonen den 16 juni, så stod världen framför en. Tusentals dörrar, tusentals möjligheter. Det jag tänkte på då var att om hela livet är en korridor av dörrar... så ska man aldrig lämna några på glänt.. man ska öppna varje dörr och se vad som gömmer sig bakom, och antingen så går man in i dörren och följer en ny korridor, och stänger dörren efter sig. Eller så stänger man dörren igen och går vidare den väg man börjar gå.
Symboliskt för att om man tittar tillbaka över axeln, så ska man aldrig se en dörr som står på glänt, en möjlighet man inte utforskade, en chans man inte tog. Man ska leva livet, och inte ångra något :)
Tihi, har faktiskt tänkt en hel del på det.
En stängd dörr behöver inte betyda ett skydd från att bli sviken, den kan betyda en väg man tittat på men valt att inte ta.
*kjamIzAjjJ*