Schannalle

Idag hade jag bjudit in Erik och hans Karl (de är så söta!) på fika här på Muraregatan 8. För att göra det lätt för mig tänkte jag göra sockerkaka och tog då fram min fina kokbok. Sockerkaka är ju omöjligt att misslyckas med tänkte jag och satte igång med bakandet. 

Till min hjälp hade jag barnens kokbok, ni vet den här med bilder istället för text. Det lite underliga var att man inte skulle ha smör i kakan, men det tänkte väl inte jag så mycket på och bakade vidare. När det väl var dags att servera mästerverket så la jag märke till den pikanta lukten av stekt ägg som spred sig i hela köket.

Stackars Kalle var den första som tog för sig av kakan, och det var väl lättare sagt än gjort.  Bästa sättet att beskriva konsistensen är väl att kalla den för väldigt svampig och svårskuren.

För att sedan gå vidare till smaken så var väl inte den det allra mest gastronomiska. För att vara helt ärlig så smakade den inget över huvud taget. Lite svampigt bara och med en liten touch av stekt ägg...

För att summera dagens bakliga äventyr, det blev äckligt och jag ska inte bli hemmafru när jag blir stor!

Men till mitt försvar så vill jag faktiskt hävda att jag kan baka och laga mat, det var ingredienserna och receptets fel att sockerkakan blev hönsmat.